Orion-evangelium enligt Warhead – UB2

Det där var en fet titel på ett blogginlägg får jag ju erkänna. Viss förklaring kan kanske behövas 🙂 De olika lärjungarna skrev ju memoarer kring sin boss, ni vet han den oäkte snickarsonen som tydligen ska ha födelsedag imorgon. Dessa memoarer kallas som ni vet ”evangelier”. Petrus evangelium etc.

Så detta är alltså Orion-evangelium enligt mig. Vad UB2 var för något ska jag påminna er om lite längre fram.

Jag blev förälskad i datorer ganska sent, i alla fall om man jämför med GUFF (som enligt uppgift lärde sig programmera C innan han slutat med blöjor). Det var under gymnasietiden i Boden som jag träffade ABC80. Det blev ett år på programmeringstekniska linjen på LUTH för att jag skulle förstå två saker – för det första att jag inte är någon coder och för det andra att datorer är världens bästa leksaker.

Yrkesmässigt så hamnade jag inom vården, hobbymässigt blev det teknik och datorer. Så, där satt jag i Boden, med min nyinköpta Amiga 500 och fann ett anslag om datorföreningen BUGA – Boden User Group of Amiga.

Vi snackar nu om 1986 eller något sådant. Hemdatorer hade faktiskt funnits under några år. Commodores Vic 20 hade ersatts av C64 och sedan kom lyxversionen av denna C128. Commodores Amiga var sista skriket – en drömmaskin med monstruös grafik, underbart ljud och ett operativsystem som kunde göra flera saker samtidigt. Det fanns också något som hette IBM-PC och så kallade IBM-kompatibler, men de var svindyra och på ren svenska aptråkiga. Man hade dom visst på kontor och sånt.

Och jag hade en Amiga 500. Med commodores äkta extraminne (en kloss man satte in i en lucka på undersidan), extra diskettstation och en nionålars matrisskrivare. Och ett färskt medlemsskap i BUGA. Beväpnad till tänderna således!

BUGA bildades av Ove Jansson, en liten trivsam militär som bara var en tvärhand hög. Vi hade ingen klubblokal utan höll till i HSB´s vaktmästares rastrum på Sveafältet för våra möten. En av vaktmästarna var medlem och hade nyckel. Så där satt vi på mötena, pratade framtidsplaner samtidigt som vi bläddrade i de Fibban och Lektyr som vaktmästarna plockat med sig från pappersinsamlingen.

Trots denna blygsamma start växte föreningen snabbt. Vi hade också möten hemma hos varandra, vid ett tillfälle höll jag i ett möte i mitt vardagsrum, tror att det handlade om ritprogrammet Deluxe Paint. Mitt vardagsrumsgolv var fullt med folk och efter att lektionen var slut plockades tomdisketterna fram och piratkopierandet började 🙂

Tio tomma 3,5-tumsdisketter kostade ca 250 spänn på Vidars Radio. Än så länge var det inte så många som hade investerat i hårdiskar.

Så småningom hade föreningen råd att ordna egen klubblokal (bakom Konsum Svea) som vi fyllde med donerade gammeldatorer (IBM-XT, 286:or och allt möjligt). Nu hade vi riktigt flyt, vi körde olika kurser, skruvade i maskiner, spelade.. Lokalen växte vi snabbt ur, och såvitt jag minns så hamnade vi sedan på kvarteret Humlan i källaren. Då vi växt ur även del lokalen blev det Sveafältet igen, i den största lokalen i samma huskomplex som Pizzeria TakeOff. Rätta mig gärna om jag har fel.

Amigorna fick hårddiskar, BUGA bytte namn till Orion, vi skaffade modem och kopplade upp oss mot BBSer. Namn som Quadbase, Irongate och Home in the Snow bringar mig fortfarande nostalgitårar.

Under en period flyttade jag till Övertorneå, där jag startade Orions systerförening Rigel CC. Även denna förening växte, vi fick egen lokal, kom i samlad tropp till Boden för att vara med på Arctic Hack (det första Rigel deltog på var på Sandenskolan) och ordnade också ett eget Hack i Övertorneå – Border ConnXXion – som många Orionmedlemmar också deltog på.

Jaja, så här kan jag fortsätta mala på utan ände, men tar paus här. Wall of texts gör ingen glad 🙂

PS. UB2 = Ulla-Bella 2 = vicesekreterare. Detta var min titel då jag satt med i Orions styrelse.